Var är PR-folket när man behöver dem

En av de intressanta snackisarna de senaste veckorna har ju varit Prins Carl Philips vara eller icke vara som designer. Det är väl många, undertecknad inkluderad, som har skakat på huvudet åt de märkliga turer som processen kring eldskärmen Slottet brinner har tagit. Det som dock förbryllar mig är vad kommunikations- och PR-människorna gjorde när detta pågick.

Från PR- och kommunikationssidan är det, anser jag, en mycket viktig uppgift att vända och vrida på vad ett företag eller en organisation gör utifrån ett publicitetsperspektiv. Att överväga hur olika affärer, ageranden, initiativ och strategier kan tas emot eller uppfattas av de olika intressenterna. Därför är det så viktigt att alltid ha någon informations- eller PR-representant med i viktiga projekt.

För mig är det svårt att förstå hur någon kommunikationsperson knuten till hovet eller Carl Philip kunde låta detta projekt passera utan att flagga faran med det. Sen är det också märkligt hur avslöjandet har hanterats. Transparens och öppenhet är A och O för en verksamhet som i allt väsentligt bygger på förtroende. Strategin med att lägga locket på blir allt mer otidsenlig för varje dag som går. Min erfarenhet är också att gå ut och ta en dialog och erkänna misstag har möjlighet att stärka förtroendet för en en person, organisation eller företag (givetvis förutsatt att misstaget är ringa).

Kriskommunikation är alltid ett hett ämne. Jag träffar en hel del kommunikations- och PR-studenter och är det något specifikt kommunikationsområde som de är extra intresserade av så är det just kriskommunikation. Det som jag då ofta slås av är att de ofta ser att kriskommunikationsarbetet startar när olyckan väl varit framme. När förarbetet i realiteten är en av de absoluta grundstenarna i kommunikationsarbete. För kriskommunikation är detta avgörande. Det viktiga arbetet görs inte när krisen briserat, utan det görs genom att sätta upp processer, att definiera ansvarsområden så att alla vet vad de ska göra i händelse av kris, samt att träna på hur en krissituation ska hanteras. Detta måste göras med regelbundenhet, ungefär som en besiktning.

Bo Pettersson skrev i en ledare i Dagens Industri 22 oktober ”Vår Pr-byrå behöver bättre rådgivare” med hänvisning till ett citat av Maud Olofsson där hon hävdar att kungahuset är en PR-byrå för oss (alltså Sverige). Och jag kan inte annat än att hålla med Bo Pettersson. Att tiga ihjäl uppenbara misstag, att inte flagga eller sätta stopp för ohederliga aktiviteter eller att bara fokusera på att kommunicera en skönmålad tillrättalagd bild är inte värdigt moderna kommunikationsrådgivare.

About Annika Jungeteg-Falkman

Annika Jungeteg-Falkman är ansvarig för Text100s verksamhet i Sverige, men också konsult med specialisering på B2B-området.
Tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>